fantasi.blo.gg

Nu sitter jag här och skriver igen. Väldigt väldigt längesen sist. November kanske? Men orsaken är att jag mår väldigt dåligt. Jag borde sova nu, klockan är över 1 på natten, men jag har för många tankar. Just nu tycker jag bara att mitt liv känns piss. Arbetslös, har inget på dagarna... Men egentligen, varför mår jag dåligt och har ångest? Jag har ju mina djur, min familj på min sida, en underbar pojkvän och vänner runt mig. Ändå mår jag som jag gör. Jag saknar min pojkvän otroligt, träffar honom bara på helgerna, för vi har en bra bit emellan oss. Det betyder att då jag behöver honom som mest ibland och en kram, så är han för långt borta. Men jag är inte så duktig att prata om mina känslor med någon heller, för jag är rädd att folk ska bli irriterade på mig eler så känner jag mig i vägen. Just nu är jag i botten. Jag låtsas vara stark. Ibland känns det som att ingen förstår ångest. Att ingen tror att jag faktiskt har det. För varför skulle jag ha ångest, det enda är ju att jag är arbetslös, so what? tänk positivt...
Det ska jag tala om för er att inte e så jävla enkelt som man kan tro. Har man en gång blivit fast av ångesten är det väldigt svårt att ta sig loss. Just nu mår jag USELT... jag ser inte meningen med mitt liv om jag ska vara seriös. Jag är kvar för att jag inte vill såra mina vänner, min familj och min pojkvän. Jag är kvar för mina djur. Jag är kvar för dem jag älskar, men så jävla enkelt är det inte.  Och min syrra har det liv jag önskat sedan vem vet när...

 

Ni som säger att jag ska fokusera på det som är bra och sluta vara negativ. Hur fanes enkelt tror ni det är?? Hur jävla enkelt är det när jag ständigt möter på motgångar, jag är feg, jag är osocial, får höra om hur min syrra kommer att kunna lyckas när hon är framåt, att se hur släkten ser på min syrra som en duktig person som ska börja studera, som har ordning på sitt liv, som är framåt med många drömmar, ska flytta hemifrån och tar sig an nya utmaningar.

 

Själv är man arbetslös och en feg idiot som bara gnäller och är negativ och bor hemma... Utan planer...och lever med ångest och klarar inte ens enkla saker... Fy FAN säger jag bara

 

Men fan, jag har också drömmar! Det är att få ett jobb, att flytta tillsammans med min älskling, att bo själv i eget hushåll! Men fan får jag den chansen... nej...

 

Jag är bara storasystern som inte får nån koll på sig och är oengagerad. punkt. Jag är van, men fan jag orkar inte hur mycket som helst. Och jo, jag pratar inte om det för att ingen vill egentligen höra om dåligheter. PUNKT.

 

Varsågod, döm mig. Men jag ger snart upp. Jag är bara en gnällig, idiotisk, egoistisk, "tycker-synd-om-själv-för-jag-har-ångest". Jag är en problemmänniska. feg. arbetslös. negativ. Fortsätt döm mig. Jag har gett upp. Just det. Jag är ju svartsjuk också på alla som "har det bra". VAD I HELVETE TROR NI? Man kan inte välja allt. vad ska jag göra d motgångarna alltid väljer mig, va? Fundera på det ni före ni öppnar munnen. Det är inte så enkelt som ni tror.

 

//Fantasi (där jag kan leva som jag vill...i fantasin)