fantasi.blo.gg

Jag kan inte tänka klart nu. Allt är som en enda röra i mitt huvud. Jag vet varken ut eller in längre. Känns som om jag försöker gå upp för en trappa. Jag bara går och går, men kommer ingenstans. Jag ser änden, jag ser lösningen och det bättre, men vet fan inte hur jag ska ta mig dit! Jag vill ha ett jobb, ett eget ställe att bo på, flytta till det ställe där mina vänner och min pojkvän finns. Få slippa att känna mig så ensam. Jag vet ju inte vem jag är längre, jag är som inte här, inte närvarande. Inte psykiskt iallafall. Det känns som om alla andra har det liv jag vill ha. Svartsjuka? Ja, inte vet jag. Mina känslor är så starka, de tar nästan kål på mig! Ja, det finns en lösning på allt. Bara ett problem. Jag är så jävla feg! Varför? Jag har fått genomgå många motgångar i mitt liv. Jag har aldrig fått gå helt utan beskymmer. Eller jo, det har jag faktiskt. 

 

Hösten 2011 tog mitt liv en helvändning åt ett nytt håll. 2010 efter högstadiet sökte jag till en skola var jag inte alls trivdes. Jag hatade varje vardag, jag fick ångest varje söndag för att jag visste att snart var det måndag. Det slutade med att jag började skolka, och "var sjuk hela tiden". Men jag orkade bara inte! När jag visste att jag skulle sluta och börja en ny skola så då sket jag i allt. Och det var en stooor lättning. Hösten 2011 började jag och trivdes som fisken i vattnet. Jag mådde BRA. Allt bara flöt på och inga problem. Sedan efter 3 år tog jag examen och nu är jag tillbaka på ruta 1 igen. FAN.

 

Jag vill ju bara må bra. Slippa ångesten och allt det negativa. Jag vill inte vara feg. Jag vill våga. Jag vill våga göra det jag längtar efter. Det jag fantiserar om, flytta. Bara ta tag i mitt liv och få det som jag vill. Jag känner mig så otacksam. Alla försöker hjälpa mig, komma på lösningar. Vad gör jag? Tycker synd om mig själv och är sur för att jag inte kommer nånstans och inget kan bli som jag vill ha det. Men då är frågan. VARFÖR GÖR JAG INGET ÅT DET DÅ NÄR JAG ÄR DEN ENDA SOM KAN FIXA DET? Svaret: Jag vet inte. Jag tycker inte om mig själv just nu. Varför kan jag inte bara sluta gnälla att mitt liv suger och att jag vill flytta bort och börja leva som i mina drömmar? Det är bara JAG som kan fixa det. Ta emot de lösningar andra kommer med och va glad. SLUTA VARA FEG! Men nej, jag fortsätter grubbla. Jag hatar det. 

 

Rörigt? Skrivet precis som om det var inne i mitt huvud just nu. Gonatt, hoppas alla ni får en bra dag!