Jadu, varför?
Ojdå. Här har det varit dött. Tja, dagarna bara flyter på. Helgerna är de enda dagar jag lever egentligen. Annars på vardagarna lever jag mest i en dimma, det finns ingen energi eller lust till något. Jag känner mig som en plåga för andra och mig själv. Varför blir jag såhär? :(
Varför ska jag lägga igång och gnälla så plötsligt? Jag gör ju bara llt jobbigare för andra... mitt samvete är usligt nu. Inte kan jag ju gnälla på andra när det bara handlar om mig själv och sånt jag själv måste ta tag i! Fan jag hatar mig själv nu. Ibland funderar jag om världen för mina nära vore bättre utan mig.
Tack för att jag har dig. Utan dig vore jag ingenting. Det gör ont att inte kunna vara med dig när jag som mest behöver det. Men du ställer alltid upp. Du är alltid där. Du förtjänar bättre än att höra på mitt gnäll, för det är ju inte ditt fel! Varför ska jag pressa dig? Tack för att du förstår älskling, du är den finaste jag vet. Jag lovar att jag ska skärpa mig, allt kommer att ordna sig och bli bra, och det tackvare dig. Jag älskar dig mest av allt, mitt hjärta är alltid hos dig min sötis. MIN KÄRLEK ÄR TILL FÖR DIG <3
